Denna nyhet är uppdaterad. Gå till den uppdaterade nyheten >>
Studsvik Nuclear AB i Nyköping tar emot radioaktivt skrot från andra länder för att ta bort en del av radioaktiviteten. Metallen ska sedan friklassas och säljas på den kommersiella marknaden.
En artikel i tidningen Daily Telegraph kritiserar avtalet mellan världens största upparbetningsanläggning Sellafield i England och Studsvik i Sverige. Det radioaktiva skrotet ska skeppas med båt till Sverige och på anläggningen i Nyköping ska de radioaktiva ämnena skiljas från metallen. Metallen och det radioaktiva avfallet ska sedan tillbaka till England. Miljöorganisationer och politiker i Storbritannien har kritiserat affären.
Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG anser, att försiktighetsprincipen ska råda när det gäller återvinning av radioaktivt kontaminerat skrot. Även om de radioaktiva nivåerna tas ner till nivåer som anges ligga "under gränsvärden". Om det återanvända skrotet hamnar i exempelvis bilar, trädgårdsmöbler eller leksaksbilar så innebär det att saker som används i människors absoluta närhet blir strålande. Eftersom kunskapen om hur strålningen påverkar människor och miljö fortfarande är under utveckling ska radioaktivt material, även under s k "gränsvärden" inte återanvändas. Om denna typ av skrot ändå återanvänds måste en tydlig märkning användas för att ge arbetare och konsumenter information. Dessutom måste materialet kunna spåras i dokumentation som finns tillgänglig för allmänheten.
Ett annat problem med hanteringen av radioaktivt skrot från andra länder i Sverige är att det alltid finns risker med att transportera av radioaktivt avfall. Dels finns det en terrorrisk mot en transport och dels finns det en risk att det radioaktiva skrotet hamnar i havet vid en olycka. Därför ska onödiga transporter undvikas.
Reglerna för friklassning av radioaktivt material är under utveckling i Sverige. Statens strålskyddsinstitut, SSI, anordnar ett seminarium om frågan i juni.
Om kärnbränsleförvaret och SFR 2
