I storleksordningen 10 000 tunnor med historiskt radioaktivt avfall har visat sig i många fall innehålla vätskor och långlivade radioaktiva ämnen som gör att de måste ompaketeras. En del innehåller ävenkvicksilver. Det har tidigare varit känt (se länk till nyhet på MKG:s hemsida) att ca 3 000 tunnor som redan deponerats i slutförvaret för kortlivat avfall i Forsmark, SFR, måste tas upp igen. Nu avslöjar Vetenskapsradion att även de 7 000 tunnor med medelaktivt långlivat avfall som finns på Studsviksområdet måste ompacketeras.
De ca 10 000 tunnorna innehåller radioaktivt avfall från olika verksamheten från den tidiga svenska kärnforskningen, och brukar benämnas historiskt avfall. Ansvaret för det historiska radioaktiva avfallet ligger nu på ett bolag som heter Svafo AB och som ägs av kärnkraftindustrin. Finansieringen av omhändertagandet av detta avfall hanteras genom en särskild avgift per kWh levererad kärnkraftsel.
Det finns 2 844 tunnor redan deponerade i slutförvaret för kortlivat radioaktivt avfall, SFR, i Forsmark. Dessa tunnor har tidigare bedömts innehålla endast kortlivat radioaktivt avfall.
Det finns även 7 303 tunnor i ett bergrum vid Studsviksanläggningen utanför Nyköping. Dessa tunnor har, till skillnad från de tunnor som skickats till SFR, bedömts kunna innehålla långlivade isotoper som inte får finnas i det SFR. Planen har varit att tunnorna i framtiden ska deponeras i ett särskilt slutförvar för långlivat medelaktivt radioaktivt avfall, SFL. Kärnkraftsindustrin har dock mycket vaga planer för ett sådant slutförvar ska se ut, var det ska ligga eller när det ska vara klart.
Det är ett känt problem att kunskapen om innehållet i tunnorna med historiskt radioaktivt avfall är osäker. I ett särskilt projekt, Röntgenprojektet, som Svafo genomfört har de tunnor som finns i Studsvik undersökts genom att mäta gammastrålning från tunnorna och genomlysa dem med röntgen. Rapporten från projektet med bilagor finns nedan.
Efter analysen av de tunnorna har bedömningen gjorts att de 2 844 tunnorna som finns i SFR skulle kunna innehålla ämnen som inte får deponeras i slutförvaret. Det rör sig om vätskeformigt avfall och eventuellt även s.k. safeguardpliktigt avfall som innehåller uran eller plutonium. Kraftindustrins kärnavfallsbolag SKB har beslutat att ta upp avfallet igen. En länk till en nyhet på MKG:s hemsida om detta finns nedan.
Vetenskapsradion rapporterar nu att alla tunnorna i SFR och i bergrummet på Studsviksområdet måste öppnas upp, innehållet bearbetas och sedan packas i nya tunnor. En anläggning för hundratals miljoner kronor måste byggas på Studsviksområdet för att möjliggöra detta. Det finns både vätskor och kvicksilver i tunnorna som inte får finnas i ett slutförvar. Ett större antal tunnor än tidigare noterats verkar innehålla plutonium.
Det är oklart hur vad detta innebär för nivån på den särskilda kärnavfallsavgift som enligt den s.k. Studsvikslagen debiteras på kärnkraftsel. Avgiften är f.n. 0,3 öre/kWh. En nyhet om Studsviksavgiften finns nedan.
Länkar:
Länk till nyhet på Vetenskapsradion/Klotet >>
Länk till information om Röntgenprojektet på SVAFO:s hemsida >>
Nyhet på MKG:s hemsida om att tunnorna i SFR måste tas upp, 130216 >>
Om kärnbränsleförvaret och SFR 2
