Jonas Anshelm, professor på Tema Teknik och social förändring, Linköpings universitet, efterlyser en politisk debatt om slutförvarsplanerna för använt kärnbränsle. Han hävdar att kärnavfallets hantering har blivit en teknisk fråga enbart för kärnkraftsindustrins, regeringens och miljörörelsens experter.
Jonas Anshelm, professor på Tema Teknik och social förändring, Linköpings universitet, har studerat den svenska debatten om kärnavfallet från 1950 och framåt. Han menar att det finns en politisk konflikt, men att den debatteras med vetenskapen som medel. Det är svårt att delta i diskussionerna om man inte är geolog eller materialfysiker.
- Det finns en stark tilltro till förnuftet och att bäst argument vinner, men frågan om slutförvar är ett moraliskt och politiskt beslut. Ytterst handlar det om synen på tillväxt och riskerna för det framtida ekologiska systemet, säger Jonas Anshelm.
Anshelm menar också att miljörörelsen har gått från att historiskt sett kämpat för ett alternativt samhälle till att nu kämpa för en alternativ teknik. De för diskussioner direkt med Kärnavfallsrådet, kärnkraftindustrin och regeringen. Samtidigt berömmer han miljörörelsen för att de med vetenskapliga grunder ha kunnat ifrågasätta och utveckla kärnkraftsindustrins lösningar.
Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, är ett samarbete mellan Naturskyddsföreningen i Kalmar län, Naturskyddsföreningen Uppsala län, Naturskyddsföreningen riks, Fältbiologerna och Opinionsgruppen för säker slutförvaring i Östhammar, Oss. Föreningarna startade MKG 2005 då det detta år för första gången gavs möjlighet att söka pengar från Kärnavfallsfonden för att bedriva granskning och följa samrådet inför ansökan om ett slutförvar. MKG:s medel från fonden får inte användas till något annat än arbete med frågor som rör hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle.
Länkar
Nyhet på Linköpings universitets hemsida >>
Om kärnbränsleförvaret och SFR 2
