4 oktober 2012 |

MKG kommenterar kopparkorrosionsresultaten från Uppsala

Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, konstaterar att kraftindustrins kärnavfallsbolag SKB nu offentliggjort att bolaget upprepat tidigare försök rörande kopparkorrosion i syrgasfritt vatten som genomförts vid KTH och av Strålsäkerhetsmyndigheten vid Studsvik. Gasproduktion visar att det sker en kemisk process när koppar utsätts för syrgasfritt vatten. Men många frågor återstår att undersöka och MKG är orolig för att kärnavfallsbolagets styrning av projektet inte leder till att de viktigaste frågeställningarna undersöks. MKG anser dessutom att insynen i det pågående projektet vid Ångströmlaboratoriet är otillräckligt och föreningen avser inom kort att lämna referensgruppen för projektet. 

Sedan våren 2010 har kraftindustrins kärnavfallsbolag SKB genomfört försök vid Ångströmlaboratoriet vid Uppsala universitet för att undersöka kopparkorrosion i syrgasfritt vatten. Försöket är vetenskapligt viktigt eftersom det upprepar tidigare försök vid KTH som visat att koppar kan korrodera i vatten även utan närvaro av syrgas. Försöket går ut på att innesluta en kopparbit i vatten i en behållare där det inte finns syrgas. Behållaren är försluten med ett membran av palladium som kan släppa igenom vätgas men inga andra gaser.

Kraftindustrins kärnavfallsbolag SKB har i dagarna offentligt presenterat delresultat från kopparkorrosionsförsöken vid Ångströmslaboratoriet. Det viktigaste resultatet är att försöken bekräftar att vätgas produceras såsom vid försöken genomförda vid KTH. Detta har även Strålsäkerhetsmyndigheten visat under 2011 i försök utförda vid Studsvik. Det är av stor vikt att även kärnavfallsbolaget SKB nu kommit fram till samma resultat.

Gasutvecklingen visar att det pågår en kemisk process i försöket, med all sannolikhet kopparkorrosion med produktion av vätgas. Det är nu viktigt att försöken omedelbart utvecklas till att undersöka om det verkligen är vätgas samt om gasproduktion fortsätter efter en evakuering av utrustningen, dvs om korrosionen är en yteffekt eller inte. Dessutom måste det utredas varför mängden gas som uppmätts är längre än vid tidigare försök. Möjliga förklaringar är läckage i utrustningen eller hur kopparbiten ytbehandlats. 

Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, har sedan våren 2010 i begränsad omfattning kunnat följa försöket vid Ångströmlaboratoriet genom att delta i en referensgrupp kopplad till försöket. I referensgruppen har även korrosionsforskare från KTH deltagit. MKG har inte varit nöjd med den insyn som referensgruppen haft i hur försöket planerats och genomförts. Det utbyte av erfarenheter som skett mellan KTH-forskarna och forskarna vid Ångströmlaboratoriet hade kunnat ske även utan referensgruppen, och kanske till och med på ett bättre sätt utan inblandning av kärnavfallsbolaget.

Dessutom har referensgruppen inte kunnat ta del av den korrespondens och utbyte av delresultat, delrapporter och mötesanteckningar som skett mellan forskargruppen och kärnavfallsbolaget, något som hade varit fallet om försöket genomförts av en myndighet. Insynsmöjligheterna när Strålsäkerhetsmyndigheten genomförde likande försök vid Studsvik var väldigt mycket större genom att offentlighetsprincipen gällde.

Naturskyddsföreningen och MKG har den 1 juni lämnat in ett gemensamt yttrande till Strålsäkerhetsmyndigheten och mark- och miljödomstolen med krav på kompletteringar av ansökan om ett slutförvarsystem för använt kärnbränsle. Ett av kraven är att kärnavfallsbolagets SKB:s forskning bör öppnas upp för full insyn. Bifogat yttrandet finns en lång lista på forskningsprojekt – många rörande kopparkorrosion – där det finns en helt otillräcklig insyn för att kunna garantera försökens vetenskapliga kvalitet.  Eftersom insynen inte är tillräcklig i den pågående kopparkorrosionsforsningen vid Ångströmslaboratoriet avser MKG inom kort att lämna referensgruppen.

I SKB:s presentation av delresultaten från Ångströmförsöken på bolagets hemsida görs en poäng av att det efter 3 månader inte syns någon korrosion på kopparbiten. Men tanke på den lilla vätgasutveckling som skett är detta en självklarhet och inte ett resultat som har något att lyfta fram annat än som ren PR. Resultatet kommer att vara samma för de kopparbitar som kommer att tas fram efter att försöket körs i ett år eftersom korrosionsprocessen i ett slutet system når jämvikt efter några månader. 

Men Ångströmförsöket får inte stanna vid att vara ett PR-projekt för SKB. Alldeles för mycket resurser, bekostade av medel ur Kärnavfallsfonden, är investerade i Ångströmförsöken för att dessa inte ska i grunden utreda vad som händer när koppar utsätts för vatten i en syrgasfri miljö.

Föreningen Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, är oroad för att kärnavfallsbolaget SKB:s styrning av försöken vid Ångströmslaboratoriet gör att försöken inte utförs på bästa sätt så att största möjliga kunskap erhålls. Bolagets försök att använda de resultat som presenterats hittills för att tona ner vikten av att försöket i grunden visar på att kopparkorrosion sker i syrgasfritt vatten ger anledning till oro.

Det viktigaste är att nu fortsätta med att undersöka om vätgasproduktionen fortsätter efter att vätgasen vid upprepade tillfällen evakueras i systemet, dvs när systemet inte är slutet. Fortsatt vätgasproduktion skulle visa att det inte bara är fråga om en yteffekt. Det råder dock en oklarhet om detta ska göras i Ångströmförsöket.

Lika viktigt är att förklara varför mindre mängder vätgas är uppmätt vid försöket vid Ångströmslaboratoriet än vid försöken vid KTH och Studsvik. Det måste undersökas om detta kan bero på läckage i experimentutrustningen eller om det kan ha att göra med ytbehandlingen av kopparbiten.

 

Länkar:

Nyhet på SKB:s hemsida >>

Inslag i vetenskapsradion >>

Artikel i Ny teknik >>

Nyhet på MKG:s hemsida om det trettonde referensgruppsmötet, 120824 >> 

Nyhet på MKG:s hemsida om Naturskyddsföreningen och MKG:s yttrande om kompletteringar, 120601 >>

Tidigare nyheter på MKG:s hemsida om kopparkorrosion >>

Logga in